Led av prestationsångest
Samma vecka som Emil tilldelades en Guldbagge kom han in på Teaterhögskolan. Han hade blivit en stjärna över en natt samtidigt som hans karriär knappt hade börjat. Pressen att prestera växte sig starkare. 1998 medverkar han bland annat i ”Beck”-Vita nätter där han spelar Martin Becks son Micke som dör i filmen.
I intervjuer talade Emil Forselius öppenhjärtligt om sitt självtvivel och hur han dragit sig undan.
– Det kändes som jag tappade mig själv. Jag fick någon sorts prestationsångest. Jag tänkte att jag nu måste leva upp till det här som hänt. Jag låste mig helt, sa han i en intervju med kvällstidningen 1998.
I samma intervju berättade Emil att han kanske borde sökt hjälp.
– Jag kände att jag inte räckte till. Jag lyssnade inte på de andra skådespelarna. Jag var i en annan värld och kunde inte komma ut.
Emil Forselius död
2002 tar Emil examen och börjar ta sig an projekt igen. Han syns i bland annat ”Sprängaren” och 2006 medverkar han i tv-serien ”Hombres”. I samband med att tv-serien ska släppas ställde Emil upp på intervju och berättade om de första tuffa åren efter vinsten på Guldbaggegalan.
– Jag blev folkskygg. Jag klarade inte av att gå ut bland människor och det var otroligt jobbigt. Jag mådde dåligt av all uppståndelse, sa han då till Aftonbladet.
Men bara fyra år senare gör Emil Forselius sin sista film, ”Wallander – Indrivaren”. 1 mars 2010 hittas skådepelaren död i sitt hem, bara 35 år gammal. Hans mamma Anneli hade haft en gnagande känsla av att allting inte stod rätt till. De hade talats vid på telefon och allt tycktes som vanligt men ändå inte.
En tid senare hade hon gång på gång hade försökt få tag i sin son men utan att lyckas.
– Jag kan inte förklara. Det var en mammas intuition. Jag kände direkt att jag var tvungen att åka dit och se vad det var, berättade hon för Expressen.
På bilresan från sitt hem i Eskilstuna får mamma Anneli känslan av att det redan är för sent. När hon tar sig till Emils lägenhet i Stockholm möts hon av en lapp på köksdörr:
”Gå inte in – ring 112”.
– Han skrev att vi inte skulle gå in där. Sen stod det att alla saker var till sonen. Jag minns inte mer, det var så hemskt att det inte gick att tänka, berättade mamma Anneli.
